Oceanborns Dracule Mihawk
John Locke - Will-O-Wisp - SCN Poltergeist
Född: Okänt datum
Död: 4 februari 2011, 8 år gammal
Död: 4 februari 2011, 8 år gammal
Svensk varmblodig ridhäst (SWB), brun, klass I/B
Dracula var nog en av de hästarna som jag köpte allra först till Idyllen, direkt från uppfödaren som 3-åring. Han kanske inte var den vackraste, men jag smälte totalt då jag såg porträtt-bilden på honom. Han var så otroligt söt och jag anmälde snabbt mitt intresse. Några dagar senare, flyttade Dracule Mihawk hem till mig. Som 4-åring flyttade han sedan vidare till mitt halvblodsstall Lovisedal.
Han var en trevlig kille att hålla på med. Han var rent utsagt förjävlig då han kom till oss, men utvecklades allt eftersom åren gick. Han hade mycket motor och var inte rädd för att gasa på, men man kunde alltid känna sig säker på honom, i alla fall de senare åren med honom. Framför allt så tyckte han om att bli riden och få komma ut i naturen och flänga runt. Tyvärr hann han inte tävla särskilt mycket då vi satsade lite mer på de andra hästarna. Men när han väl tävlade gav det oftast väldigt fina resultat och man kunde åka hem nöjd och belåten.
Dracula fick ett par avkommor, 5 stycken vilket räckte precis till en B-premiering som han fick strax före hans död. De flesta var trevliga, med ett lugnt temperament.
Det som tog slut på Draculas korta liv var då han gick omkull i hagen en stilla vinterdag i februari. Han kände för att rejsa lite, men isen var hal och han lyckades tyvärr bryta benet och fick tas bort direkt på plats. Vi kommer sakna denna vänliga själ otroligt mycket och det kommer kännas otroligt tomt utan honom.
Hoppas du har det bra på de gröna ängarna och kan galoppera hur mycket du vill!
Han var en trevlig kille att hålla på med. Han var rent utsagt förjävlig då han kom till oss, men utvecklades allt eftersom åren gick. Han hade mycket motor och var inte rädd för att gasa på, men man kunde alltid känna sig säker på honom, i alla fall de senare åren med honom. Framför allt så tyckte han om att bli riden och få komma ut i naturen och flänga runt. Tyvärr hann han inte tävla särskilt mycket då vi satsade lite mer på de andra hästarna. Men när han väl tävlade gav det oftast väldigt fina resultat och man kunde åka hem nöjd och belåten.
Dracula fick ett par avkommor, 5 stycken vilket räckte precis till en B-premiering som han fick strax före hans död. De flesta var trevliga, med ett lugnt temperament.
Det som tog slut på Draculas korta liv var då han gick omkull i hagen en stilla vinterdag i februari. Han kände för att rejsa lite, men isen var hal och han lyckades tyvärr bryta benet och fick tas bort direkt på plats. Vi kommer sakna denna vänliga själ otroligt mycket och det kommer kännas otroligt tomt utan honom.
Hoppas du har det bra på de gröna ängarna och kan galoppera hur mycket du vill!